Dags att fundera kring mediers påverkan i lärmiljöer. Satt och funderade en stund på vad de kan mena med det och hur det berör mig i mitt arbete med de äldre barnen. Vid genomgången togs det mest upp med de små barnen och tips på vad man kunde läsa om man jobbade med dem. Jag började med att gå in på länken statens medieråd som gavs i litteraturförteckningen och fann genast något som berörde mig. Jag träffade på en publikation om unga och spel på nätet. Detta kände jag direkt att det berör ju mig i min vardag i väldigt hög grad i dubbel bemärkelse. Detta för att jag är mamma till två söner som är 11 respektive 9 år. Jag och makens äldste son har länge spelat spel på datorn och vi har ju tampats med frågan om åldersgränser många gånger. Jag tror inte att vi är de enda föräldrar som brottas med denna frågan.
I foldern sju frågor om spel kan man läsa att man ska respektera åldersgränserna, samtala med barnet om vilka spel det spelar. Det står också att man ska själv sätta sig in i spelen och skaffa sig en egen uppfattning om dem samt att man ska ha regler om hur länge barnet får spela åt gången. Föräldrar rekommenderas också att samtala med varandra om regler för spelande. En fråga är också att man ska ta reda på vad spelen kostar så att man undviker överraskningar. Detta sista med kostnader kom upp för något år sedan, tror jag att det var i media då det kom spel som byggde på att man skulle betala pengar med kontokort för att köpa stjärnor och annat. Detta gjorde att man lyckades bättre i spelet. Det blev en stor fråga i nyheterna på TV eftersom det uppdagades att det fanns barn som tagit föräldrarnas kontokort och köpt stjärnor i spelet för stora summor. Köpte man inte dessa stjärnor gick det inte lika bra. Jag följde debatten till viss del av den anledningen att jag och maken nyss skaffat en ipad själva och vi spelade ett spel av denna sorten. Vi spelade dock utan att skaffa dessa stjärnor. Vi var inte lika framgångsrika som man kunde varit med dessa stjärnor. Jag vet också att det nu finns facebook spel som bygger på denna principen också. Detta kan generera diskussioner i hemmen mellan föräldrar och barnen.
När det gäller de övriga frågorna t ex detta med åldersgränser tror jag att vi kan se effekter av detta i skolan i vardagen. Mina söner har alltid respekterat åldersgränserna och de har hållit hårt på dessa. De har berättat hemma om hur illa de tycker att det är att en del kompisar tillåts hemma hos någon att spela spel som har 18 års åldersgräns när de är 10-11 år. Barn och ungdomar är experter på att pejla in vem man får spela 18 års åldersgräns spel hos med det resultatet att det är hos det barnet man alltid är på eftermiddagarna eller helgerna. Frågan jag funderar på då är om föräldrarna som de är hos vet om att de spelar dessa spel. Jag har den uppfattningen att de kan påverkas negativt i sin utveckling av att spela dessa spel. Jag anser att åldersgränserna finns av en anledning. Detta är en intressant fråga tycker jag och föräldrar bör ha koll på vad barnen spelar. Numera börjar dessa spelen även att ta sig in i skolans värld av den anledningen att eleverna kan lägga in dessa spelen på sina datorer som kommunen försett dem med. Jag har sett mer än en elev sitta och spela på rasterna och när lektionen börjar är det ju då viktigt att man som lärare har koll på att dessa spel stängs ner och att skolarbetet tar vid. Vi lärare behöver hålla god uppsikt på deras skärmar då vi använder datorn i undervisningen av den anledningen att elever är snabba på att växla fönster och att manipulera oss lärare.
När det gäller frågan om att som förälder själv sätta sig in i spelet så att man vet vad det handlar om tycker jag är viktigt. Både jag och maken har gjort det på många spel. För några år sedan fanns det ett spel som man skulle skaffa en gubbe och så skulle denna gubbe göra massa saker i olika rum. Det gick också ut på att man kunde hälsa på hos varandra och chatta med varandra. Jag skapade en gubbe och spelade spelet ett tag. Jag fick reda på en massa otäcka saker av barnen. Jag pratade ibland med barn som var 5-6 år och som var uppe och spelade själva på datorn en lördagkväll efter klockan 23. Deras föräldrar låg vid TV:n och drack vin. När man hörde dessa berättelser av barnen blir man lite förskräckt. Det är inte utan att man undrar varför dessa människor skaffar barn.
Det har ju länge förts debatt i media om att skolan kan / bör / ska ta ett större ansvar för vad barnen gör på nätet och med datorn. Jag tror inte att vi kan blunda helt för att detta bara är ett föräldraansvar eftersom det kommer att påverka oss även i skolan i vardagen då alla elever nästa år kommer att ha en egen dator som arbetsverktyg. Jag anser att skolan såväl som föräldrarna behöver föra en dialog med eleverna kring datorspelens åldersgränser och innehåll. Den stora frågan är ju då om datorerna och spelen kan användas till något positivt och bra? Kan skolan dra nytta av elevernas stora intresse och gedigna kunskaper i frågan om spelen? Ja jag anser det. Jag har som jag tidigare varit inne på satt mig in i vissa spel på nätet och jag känner att det finns klara möjligheter i vissa spel. Jag tänker framför allt på vissa facebook spel. Problemet med dessa spel är att det just är facebook spel. Kan skolan kräva att alla elever ska ha ett facebook -konto? Dessutom är kanske inte alla elever 13 år när de börjar hos oss, vilket är åldersgränsen som facebook satt upp för att man ska få skaffa facebook. Där har vi ett annat problem i detta med åldersgränser eftersom de flesta 11-åringar ofta ännu yngre barn har facebook. Hur kan detta tillåtas egentligen och som lärare och förälder funderar man ju då på vilka säkerhetsnät och kontroller som finns inom detta område.
Jag fick tag på en bok inom detta område som heter "Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen - så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr 11" och i den kan man läsa att det är många spel som kan användas i skolans värld och det är mycket bra i dessa spel som barnen och ungdomarna lär sig. I boken kan man läsa att barn har förklarat att för att kunna spela spelen så måste de kunna kommunicera på engelska eller t o m på portugisiska men det löser sig. Barnen spelar dessa online spel och de träffar sina kompisar inne i spelen och de träffar dem ihop med andra kompisar från andra länder. Jag har också förstått att de gör vissa tillägg ibland i spelen och dessa skrivs på engelska. Jag märker på min son att detta med att förstå engelska egentligen inte är så svårt utan det är mer naturligt för honom än vad det var för mig. Det finns tydligen också bevis för att pojkar lättare tillgodogör sig engelskan i spelens värld än vad tjejer gör och detta känns naturligt av den anledningen att tjejer oftast inte spelar lika mycket.
Problemet med stillasittande barn slätar författaren till denna boken över med att alla barn i alla tider har ägnat sig åt stillasittande aktiviteter såsom att läsa böcker t ex men ingen kommer på tanken att förbjuda bokläsande. Författaren beskriver också att det funnits lärare som stolt meddelat att de ska ha en datorfri vecka. Detta känns lite skrämmande och man blir förskräckt av att läsa dessa saker samtidigt som igenkänningsfaktorn i denna boken Digitala verktyg är hög. Det är ganska nyligen i tid som man resonerat med att spelande är av ondo enbart.
Jag hade även nyligen en diskussion med en gammal klasskompis och bästa vän om detta med datorspelande och hon och hennes man har alltid begränsat datorspelandet för sin son. Han har nu gått ut grundskolan med helt okej betyg nu. Denna begränsning har enbart fört med sig diskussioner och konflikter i familjen. Vi har inte haft några stränga regler i vår familj eller hårda regler mer än att de ska göra skolarbetet och klara målen i skolan. Jag känner att detta med att hela tiden begränsa spelandet bara leder till konflikter utan jag anser att det viktiga är att ha en debatt om att det finns skolarbete som man måste göra också. Det viktiga är att försöka vända spelandet till något positivt, vilket det kan vara rätt använt.
Då kan man ju fundera över hur bra detta med våldsamma spel är för våra ungdomar och om det kan ge effekter som vi kan märka av ute i samhället. I media hör man ibland om att ungdomar attackerar ordningsmakten och att ungdomar ibland gör våldsamma eller dumdristiga handlingar. Är detta en effekt av att de spelat för mycket våldsamma spel i för ung ålder? Bland sönernas kompisar och även i mitt jobb som lärare möts jag ibland av barn och ungdomar som fungerar sämre i skolans värld och inte riktigt kan anpassa sig in i skolans ramar och regelverk och min fundering är ju då om detta härör från datorspelens hårda och tuffa värld? I publikationen, Våldsamma datorspel och aggression – en översikt av forskningen 2000–2011, kan man i sammanfattningens slutsatser läsa "Det finns en omfattande mängd forskning som visar på ett statistiskt samband mellan våldsamma spel och aggression. Mycket av denna uppmätta aggression rör endast mentala processer och
inte våldsamt beteende. Vidare finns det inga belägg för att våldsamma spel orsakar aggressivt
beteende." När jag läste denna publikationen inser jag att det inte är så enkelt att man kan säga att det kommer från spelens värld. Jag inser också att det är synnerligen svårt att bedriva forskning inom detta område. Jag inser alla problemen med denna typen av forskning. Mina egna söner spelar mycket och hade det funnits samband mellan detta så hade de varit mycket aggressiva med stor sannolikhet men så är inte fallet. De är lugna och fina och de klarar skolan med gott resultat. Jag känner därför att det är synnerligen viktigt att föra en diskussion med sina barn kring spelen och kring detta som jag varit inne på tidigare med åldersgränser och att veta vad de spelar för spel. I skolan är det viktigt att veta i vilken värld ungdomarna rör sig, det är viktigt att föra en diskussion med dem om regelverk och vikten av att följa lagar och bestämmelser som finns i samhället.
Detta var en intressant fråga som jag känner att jag berörs av hela tiden både när det gäller mina elever och mina barn. Det är viktigt att få dem att inse vikten av att följa samhällets lagar och att bestämmelserna sätts av en anledning. Både föräldrar och lärare har ett gemensamt ansvar i denna frågan.
Detta är en svår fråga som varken är svart eller vit utan det gäller att lära sig leva med att spelen är en del av livet och att plocka ut det som är bra ur dem.
Litteraturhänvisning:
http://www.statensmedierad.se/upload/_pdf/Sju_fragor_om_spel.pdf
http://www.statensmedierad.se/Publikationer/Produkter/Valdsamma-datorspel-och-aggression/
http://www.statensmedierad.se/upload/_pdf/Statens_medierad_Sammanfattning_Valdsamma_datorspel.pdf
Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen - så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr 11, Christina Löfving, Liber förlag, 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar