Slutord

Nu har den stunden kommit....

Det är dags att knyta ihop den sk säcken för denna kursen. Det har blivit dags att summera vad den givit mig i fortbildning och resultat. Vad har jag lärt mig och vad har jag fått ut av den kan man ju då undra?

Under hösten 2011 satt jag på en IT-träff i Mölndal på Åbyskolan och hörde för första gången talas om denna kursen "Pedagogisk dokumentation med IT-stöd". Jag jobbade redan då med IT-ansvar på min enhet så jag tänkte genast att detta måste ju vara en kurs för mig. Efter träffen mailade jag till en ansvarig IT-person i kommunen och fick lite information tillbaka om kursen. Efter att ha läst på lite om kursen så anmälde jag mig. Jag tänkte att detta måste jag hoppa på, det låter ju väldigt spännande. Detta är ett beslut som jag aldrig ångrat även om det stundtals varit mycket att göra och mycket att hinna klart med och tiden är ju knapp i många sammanhang så även på högstadiet eller framför allt på högstadiet eftersom vi bara har eleverna till hands några timmar i veckan därefter har de andra lärare och andra ämnen. Detta faktum har ibland ställt till det för mig. Inget hinder har dock varit för stort utan alla problem har gått att lösa. Det har varit lite av "problem är till för att lösas".

När jag satt där vid kursstarten så var jag väldigt förväntansfull och tänkte att det skulle bli kul att läsa lite igen för det är ganska många år sedan jag avslutade lärarlinjen så jag har jobbat några år nu så jag kände att tiden var rätt och det behövdes att ha lite sug efter att lära sig nya saker. Samtidigt kände jag att det var bra att ha erfarenheten från jobbet med sig i ryggen. Vad tänkte jag om pedagogisk dokumentation innan? Ja, jag hade nog inte så stor insikt i detta. Jag visste ju att förskolan använt sig av pärmar för att dokumentera vad barnen gör och säger i olika sammanhang men att tiden ofta varit knapp för att få något vettigt ut av det även med de bästa intentioner. Detta visste jag med bakgrund av mina egna söners förskoleperiod.
Dokumentation på högstadiet hade jag inte något större minne av att vi brukade göra i allafall inte på förskolans vis. Visst vi har låtit eleverna göra olika typer av arbeten och lämna in och visst detta är ju en typ av dokumentation men det har oftast varit så att eleven fått tillbaka arbetena efter bedömningen varit färdig och sedan har eleven lagt arbetet någon stans och därefter har det glömts bort. Vid betygssättning har läraren haft sina minnesanteckningar. Nu känner jag att jag fått nya ideer kring dokumentation och att man kan våga tänka lite nytt och prova nya vägar. Våra tekniska hjälpmedel hjälper ju till så att vi kan arbeta på andra sätt i skolan med våra elever.

De uppgifter som givit mig mest är radioprogrammet och filmen. Detta av den anledningen att detta är något som man konkret kan göra och använda sig av i skolan. Det räcker att tänka till lite och anpassa det till eleverna. Det förslaget som kom från en kurskamrat vid redovisningen i tvärgrupperna av filmen var verkligen givande och inspirerande. Hon sa att eftersom hon såg i min film många underbara elev kommentarer vid laborationen, kommentarer som jag lyckats fånga på film, så insåg hon att jag troligen även missat många fantastiska kommentarer. Detta för att läraren bara kan lyssna på en grupp i taget även om man försöker ha öronen öppna överallt. Hennes förslag och ide var att man låter en elev i varje grupp filma resten av gruppens jobb och diskussioner och att de olika gruppernas filmer läggs på ett usb så att alla elever sedan får allt detta material dvs alla gruppernas filmer. Därefter får varje elev göra en egen film av just den laborationen. Då kan läraren sedan se vad var och en valt att fokusera på och ta med i filmen. Publicerandet kan också ske på youtube och att de länkar in det i fronter i en mapp eller om man i framtiden låter alla elever skaffa en egen blogg att lägga allt material och arbete. Detta tyckte jag var ett mycket bra förslag. Hon hade också fler bra tips med sig vid denna diskussionen som jag kunde ta med mig tillbaka och som jag kan använda mig av flera gånger i mitt arbete med eleverna. Jag känner också att radioprogrammet var riktigt roligt att göra och det gav mig och mina elever många roliga lektioner när vi spånade och spelade in programmet. Det jag känner är ett litet problem är att det tog mycket tid men det gäller att finna ideer då eleverna själva i grupper kan spela in och dela med sig och sedan sovra i materialet och sätta samman. Det är just sammansättandet som gör att man kan se vad var och en väljer att fokusera på och ta med. Det är där tänker jag som bedömningen av de olika betygen kommer in och att de kan lägga in kompletterande ljud och text och bilder.
Jag märker nu på våra nya sjuor att kompetensen hos några att använda de program som finns på datorn är stor medan en del tycker att det är svårt att använda textbehandlare så här har vi en möjlighet att låta eleverna hjälpa varandra. De kan också bilda lärgrupper med olika kompetenser.

Denna kursen har gjort att jag känt att jag har varit tvungen att testa nya saker. Tiden har inte räckt att göra allt det jag brukar plus att hinna med det jag skulle i kursen. Detta har resulterat i att jag tagit bort en del av de "gamla vanliga" som jag brukar göra till för del för det jag skulle göra i kursen. När jag sedan utvärderat vilka kunskaper eleverna haft efter avslutat arbete så har de nått målen som förväntat och som de brukar göra. Jag har t o m sett ett bättre resultat än förväntat efter avslutningen av radioprogrammet så att de inte gjorde alla uppgifter i boken spelade ingen roll. De kunde räkna med det i allafall.

Denna kursen har stärkt mig i övertygelsen att alla lärare måste börja tänka nytt och våga prova nya saker. En lärare kan inte köra på i samma fotsteg som man alltid gjort utan man behöver förnya sig och tänka nytt. Det gäller att se till vilka elever man har och utforma undervisningen efter dem. Det gäller också att inse att en lektion  och ett visst lektionsupplägg kan fungera i en klass men inte i en parallellklass. Detta för att elever och klasser är olika. Lärarens uppgift är att vara lyhörd för gruppen och anpassa undervisningen efter klassen och gruppen. I vissa grupper är skillnaden stor i nivåer hos eleverna vilket gör att man ibland når eleverna bättre med en viss typ av upplägg och i vissa grupper är de mer jämna i kunskapsnivån och då kan ett annat upplägg passa bättre. Det gemensamma för alla grupper är att det är ytterst viktigt att varje elev visar och dokumentera vad de kan och vilken nivå de nått. Det är lärarens uppgift att hitta former så att alla elever kan visa vad de kan. Jag insåg i filmandet av eleverna att elever som normalt i klassrummet inte säger så mycket kunde säga spontana saker i laborationen. Dessa saker var stundtals mycket bra och hade mycket kunskap bakom. Problemet just då var att jag inte kunde ge eleven direktrespons om att hon/han hade rätt utan det fick de bekräftelse på sedan när de såg filmen.

I våras när filmen låg framför mig kände jag det stundtals lite motigt eftersom jag inte visste vilka elever jag skulle ha nu i höst att arbeta med så att då ha en film som skulle göras var lite motigt. Jag ville absolut ha med eleverna i denna produktion. Detta för att jag vill kunna använda det i min vardag. Jag ville finna på ideer där detta är applicerbart och möjligt att använda sig av. Jag tyckte att det var intressant att testa på iMovie och inse hur enkelt det var när man kom igång. Eleverna i skolan har ju PC datorer men principen är samma. Jag tänker också att eftersom skolan nu har 12 st ipads så kan ju dessa också användas för att göra filmer på eller i allafall filma med. Jag tycker att vi står inför många spännande möjligheter och det gäller att våga testa och kolla om vingarna bär och att se möjligheterna och inte vara rädd för att kasta sig ut och se var man hamnar. Det handlar också om att vi som nu gått denna kursen måste dela med oss till våra kolleger om allt det vi lärt oss. Här finns dock ett problem, vi har inte riktigt den tiden och det forumet där vi kan sitta och dela med oss av ideer men det kanske kommer.

Det har varit väldigt spännande att träffa kolleger från andra enheter återkommande under dessa träffar. Dessa lärgrupper har gjort att vi inom samma grupp känt samhörighet med varandra och vi fann lite av våra roller i grupperna.  Nu i slutet hade vi tvärgrupper och det känner jag så här i efterhand att det hade varit intressant att ha fler sådana träffar/möten för det är ju onekligen så att vi på högstadiet har lite andra problem och möjligheter än vad man har inom förskolan så fler möten där man kunde träffa kolleger inom samma område vore önskvärt för att kunna utbyta fler goda tankar och möjligheter. Jag fick ut väldigt mycket av den lilla tvärgruppssammankomsten vi hade.

Jag känner också att det varit bra och trevligt med de träffar vi haft under kursens gång. Detta har gett en samhörighet som man normalt inte har på en distanskurs.

Bra också att ni kursledare varit 3 st, det har gjort att det varit förhållandevis lätt att få hjälp med de eventuella problem som man kanske har haft antingen med paddan eller med bloggen om man inte löst det i lärgruppen. Det har också varit bra att träffas och utbyta tankar och bra att ha appar.

Slutligen så är jag väldigt nöjd med kursen och känner att den givit mig mycket som jag kommer att ha med mig i fortsättningen i mitt arbete med eleverna. Jag kommer att ha lättare att tänka nytt med mina elever och att släppa loss reglerna och låta eleverna komma med förslag på former för arbeten och redovisningar. Jag hoppas att fler arbetstagare inom Mölndals Stad tar chansen och går denna distanskurs om den ges fler gånger. Jag ser den som bra kompetensutveckling.