Vad är pedagogisk dokumentation? Varför ska lärare ägna sig åt det? Hur kan lärare använda sig av dokumentationen? Pedagogisk dokumentation förknippas ofta med bilder uppsatta på väggar.I den här boken beskrivs dokumentation som ett värdefullt arbetsverktyg. Bakgrunden till detta synsätt bygger på trettioåriga erfarenheter i den norditalienska staden Reggio Emilias kommunala barnomsorg.
Pedagogisk dokumentation är ett verktyg som kan förändra såväl det pedagogiska förhållningssättet som den pedagogiska praktiken.
Dokumentationen kan användas som underlag för fortbildning, arbetsutveckling, föräldrasamarbete och utvärdering.
Författaren förespråkar ett konstruktionistiskt synsätt på kunskap och makt – där allt är föränderligt och vi alla är delaktiga i all förändring – till skillnad från det programtänkande som utmärker svensk förskoletradition.
En pedagogisk dokumentation lyfter fram barnet och pedagogiken som medkonstruktörer av kultur och kunskap.
På detta sätt beskriver författaren pedagogisk dokumentation. Jag själv är inte lärare för barn i förskoleåldern utan jag har elever i år 7-9. Jag hade därför lite funderingar kring denna boken i början för jag funderade över hur jag skulle kunna dra nytta av innehållet i denna boken.
Jag tänkte att boken bör vara vald så att alla ska kunna få ut något av den och ju längre jag kom i boken desto mer insåg jag att det fanns en del matnyttig information om förskolan och deras tänk som faktiskt skulle gå att använda även i de äldre åldrarna.
Författaren beskriver att "pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation". Hon skriver vidare att "pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som kan hjälpa oss att få syn på dessa individuella och gemensamma uttryck från barnen." (Hillevi Lenz Taguchi)
Funderingar och min bakgrund
När jag började läsa boken så kände jag igen en hel del av den pedagogiska tanken och idéerna kring Reggio Emilia. Jag bor i Torslanda och där startade en Reggio Emilia förskola januari 2005. Min ena son var då nästan 4 år och min andra son var 1,5 år.Tanken var att det skulle vara 5 avdelningar en för varje ålder. Alla barn skulle vara i samma ålder i gruppen. Tanken var och är fortfarande att avdelningen är anpassad materialmässigt för den ålder som barnet befinner sig i just då. Detta innebär att 1 åringarna har små möbler så att de kan sitta bra och jobba. Alla leksaker var också anpassade och lämpliga för 1 åringarna på deras avdelning. När de sedan blev äldre så bytte de avdelning och tog med sig sin pedagog uppåt. Då kom de till en ny avdelning med nya leksaker och lite större möbler. Alla leksaker och allt material i ateljen fanns inom räckhåll för barnen. De kunde själva plocka fram det de ville göra just då. 
De introducerade ganska direkt ett arbetssätt med min 4-åring som gick ut på att de fick ha en aktivitetstavla med personliga magneter med sitt ansikte på. Vid dessa passen fick de gå fram och ta sin knapp och placera den på tavlan där de ville vara dvs vilken aktivitet de ville göra på det passet. När den aktiviteten var full märkte barnen det själva för att rutorna att sätta knappen i tog slut och då fick man välja en annan aktivitet. 
Alla lokaler har stora glasrutor i dörrarna för att alla ska kunna se in även om dörren är stängd. Enligt Reggio Emilia strävar man efter genomskinlighet. Det finns flera små rum på varje avdelning, sk ateljéer. Mitt i huset finns det en stor sal som de kallar Piazzan - mötesplats. Detta rum är matsal och lekavdelningar i hörnen. I rummet finns också en stor scen där de kan framföra olika framträdanden. Drama och skapande är viktiga inslag i Reggio Emilia tanken.
Jag känner igen mycket av det väsentliga i bokens innehåll. Jag minns att de presenterade denna metod för oss föräldrar på ett föräldramöte redan då. Jag minns att de använde dessa teorier och tankar på den tiden. De pratade mycket med barnen och de dokumenterade dialoger och samtal med barnen. Jag slogs av hur de alltid verkade hinna med allt. Jag tolkade det som att det var precis som det står i boken att de anpassade pedagogtätheten lite kring vad de gjorde. Vid vissa tider kunde någon gå ifrån och sköta dokumentationen. Alla barn har en varsin pärm (detta kan ha utvecklats nu, de var ju några år sedan som jag hade insyn). I denna pärmen fanns både de traditionella alstren gjorda av respektive barn men det fanns också utskrifter av samtal som förts i barngruppen och vem som sagt vad. Det fanns också förälder sida där vi ombads skriva något speciellt kring barnet. Denna pärm skulle spegla barnets utveckling och barnen var alltid ivriga och ville visa pärmen för oss föräldrar vid hämtning. Dessa pärmar stod i olika ställ i kapprummet som var gemensamt för alla fem avdelningarna.
Tankar
Vad kan jag då dra för lärdom av detta arbetssätt som jag har haft insyn i? Jo, jag ser det som att dokumentation är viktigt för att elever i alla åldrar ska se vad de lär sig och vad de kan. Skillnaden som jag ser det är att våra elever är äldre och kan därför ta mer eget ansvar över sitt lärande än vad barn i de yngre åldrarna kan. När det handlar om de yngre barnen så har föräldrarna en oerhört viktig roll i att stötta sina barn i sin kunskapsinhämtning.
Filmen till höger, tycker jag, visar tydligt vad Reggio Emilia pedagogiken handlar om.
Enligt konstruktionistiskt synsätt så ska det präglas av föränderlighet och att alla ska vara delaktiga i detta. Min erfarenhet från mina barn i förskolan är att det var så för dem. H.L Taguchi skriver att den "konstruktionistiske pedagogen har ett önskvärt och bestämt kunskapsinnehåll och kunskapsmål". Hon förklarar det med att "barnets vardagsförståelse måste alltså vara utgångspunkten för de successiva integrationsprocesser som ska till för att barnet skall kunna omfatta ett vetenskapligt kunskapsinnehåll eller en vetenskaplig teori". Det gäller alltså att finna var varje barn eller elev befinner sig i sina kunskaper och hur de tänker. Det gäller att förstå deras tankebanor, det gäller att tränga in i deras förståelse och se hur man ska nå dem.
Min erfarenhet från mitt eget arbete och mina 14 år som lärare är att allt går så extremt mycket snabbare nu i samhället. Däremot så har skolan svårt att hänga med i all denna förändring. I början av mitt lärarliv så upplevde jag att det fungerade med s k traditionell undervisning med en lärare som står och berättar och eleverna svarar på frågor och antecknar. Lektionen avslutas med att eleverna får läxa som man sedan förhör nästa gång. På detta sätt märker jag att många fortfarande kör på vår enhet. Det är svårt att förändra rutiner och vanor på en skola. Det är många viljor och alla kolleger är inte lika positiva till förändring. Jag tror att det gäller "minsta motståndets lag". Det man gjort många gånger innan känner man sig bekväm med så det kräver inte så mycket förarbete.
Det står även i Hillevi Lenz Taguchis bok " Det verkar som om befintliga handlingsmönster och rutiner blir förkroppsligade i pedagogen efter en tids arbete i praktiken." Detta stämmer verkligen men tyvärr gäller det även de föråldrade metoderna.
I början trodde jag också att en lärare samlade på sig pärmar med material som det sedan bara var att ta fram och köra saker i tur och ordning och göra om område efter område igen. Det var så mina handledare lade fram det, uppfattade jag och så som jag själv mindes mina egna lärare. Jag inser mer och mer att det inte kommer att bli en sådan "enkel" tillvaro. Jag har insett att alla grupper kräver sin anpassning. Moment som funkar bra i en grupp går inte alls hem i en annan grupp. Det är så att man måste lära känna varje grupp och lära sig vad som fungerar i den gruppen. Jag inser mer och mer att i dagens datoriserade värld och samhälle så funkar det i stort sett aldrig med traditionell katederundervisning. Det blir ett allt större behov av att finna svaren på frågor som man ställer sig. Ser man också till vad samhället utanför skolan söker för kunskaper hos nya medarbetare så går det alltmer till att bli problemlösningsförmåga som efterfrågas. Samhället vill ha kreativa individer, personer som kan ta egna initiativ och fatta beslut. Eleverna behöver tränas i dessa kvalitéer i skolan. De behöver bli självständiga och lyhörda för förändringar.Skolan står inför ett stort och viktigt förändringsarbete och jag hoppas att den nya läroplanen och nya skollagen medför att denna förändring påbörjas. Jag inser och är lyhörd för att vanor sitter djupt rotade så att förändra skolan över en natt kommer inte att ske men jag hoppas att det kommer att ges tid i arbetslagen att diskutera pedagogiska frågor i allt större utsträckning. Jag ser också fram emot de gemensamma konferenser som är inplanerade denna terminen (våren -12) då vi ska få möjlighet att sammanstråla med pedagoger från andra stadier samt från andra på samma stadier för att utbyta tankar och idéer för detta arbete som ligger framför oss. Jag hoppas att tid kommer att ges vid dessa tillfällen för att utbyta tankar och erfarenheter med de andra kollegerna kring pedagogisk dokumentation. Jag hoppas att vi på det sättet kan utveckla oss själva och våra elever som Hillevi Lenz Taguchi skriver "Genom att dokumentera sin praktik kan pedagogen gång på gång få hjälp med att besvara frågan: Var står jag nu? Därigenom kan pedagogen följa sin egen läroprocess lika väl som hon i dokumentationen också kan få syn på barnens läroprocesser!" Detta känner jag verkligen behöver stötas och blötas i olika konstellationer inom skolan.
Experiment med elever
Jag hade förmånen att kunna testa att undervisa i fysik i en årskurs 7 i slutet av förra terminen och testade då ett delvis nytt arbetssätt. Detta visade sig väldigt bra. Eleverna fick först veta vilka målen var. De fick veta vad de skulle lära sig och hur vi skulle arbeta veckorna framöver. Detta tyckte de lät spännande och nytt. Det var extra spännande eftersom de precis hade fått sina nya datorer och inte ville annat än att lära känna dem, hela tiden.
Eleverna fick ett dokument med frågor som de skulle besvara inom detta område. De fick själva välja redovisningsform. En del valde ett textredigeringsprogram medan en del andra valde bildspel. När det sedan blev dags för inlämning så lämnade de in i vår plattform i en inlämningsmapp. En stor fördel att använda denna typen av inlämning är att läraren snabbt kan ge respons på elevarbeten, detta för att eleverna snabbt kan gå in och förändra i sitt arbete. Nu under detta försök så kunde jag gå runt och ge feedback till dem när jag kände att det fanns behov. Ett problem var nu att vissa elever inte kunde riktigt hantera sin dator och behövde en del vägledning i handhavandet av datorn.I framtiden, tänker jag mig att när eleverna har haft en lektion så sänder de in sitt arbete för att få respons och lite nya infallsvinklar av läraren. Läraren sitter med sin dator och kan direkt se om det kommer in ett nytt dokument. Då kan läraren genast ge eleven svar antingen muntligt om det är mycket som behöver förändras eller i kommentarrutan om det är små saker. Detta för att tydligt markera att det är processen som är det viktiga och inte slutresultatet. Det viktiga är naturligtvis vad var och en lär sig.
Vi hade ett litet missöde på slutet med detta arbete och det var att en elevs dokument plötsligt var borta en dag när hon skulle öppna det. Hon var naturligtvis helt förkrossad i början men jag kunde snabbt lugna henne med att det inte var någon fara med detta. Jag hade sett under arbetets gång att hon jobbat med alla delar i instruktionen och fullföljt alla uppgifter. Det viktiga i detta sammanhang är ju vad hon har lärt sig och inte att jag får in ett komplett arbete i inlämningsmappen. Hon erbjöd först att göra om det i sin iver efter ett bra betyg men då kände jag att det inte alls var nödvändigt. Detta för att det gör ju inte att hon tillgodogör sig mer kunskaper så jag kände då att i vilket syfte skulle hon isåfall göra det. Jag fann ingen anledning och när jag förklarade läget för henne, att det är processen och vägen fram som är viktig så förstod hon detta.
Detta sätt att arbeta kan ses som jämförelse med bokens redogörelse ovan om barnens tankar kring tid i förskolan enligt Reggio Emilia pedagogik. Tanken med detta arbete var att de skulle reflektera över frågan och vad de skulle lära sig kring detta. Under arbetets gång dök det upp många nya frågor som behövde få en förklaring. Då var det lätt för dem själva att ta reda på svaren för de hade datorn framför sig. Till sin hjälp hade de även läroboken. De upptäckte att till vissa saker så var läroboken bäst och till en del andra svar så var internet bättre.
I utvärderingen av detta arbetssätt så tyckte de att detta var ett bra sätt att arbeta på. De fick själva söka informationen och de hade också möjlighet att fördjupa sig inom det som de var extra intresserade av. Detta var ett försök att testa om eleverna bättre kan utveckla de förmågor som samhället kan komma att efterfråga i framtiden av dem genom detta sätt att arbeta. Av den korta tid som detta pågick så tycker jag ändå att jag kunde se att de utvecklade självständighet och förmågan att lösa de problem som uppkom. De lärde sig att reflektera över vad som var frågan.
I början ville de ofta veta vad de förväntades skriva för svar men efter hand som tiden gick så förstod de alltmer att det inte bara fanns ett svar utan att det gick att skriva på flera sätt och att alla sätt kunde vara rätt så länge som de svarat på frågan. De blev alltmer säkra i detta arbetssätt. Hillevi Lenz Taguchi skriver också om detta " För barnet handlar det om att knäcka koden: vad är det fröken - den vuxne - vill att jag skall lära mig, säga, göra?" Elever är experter på att kolla in var de har varje lärare och exakt veta vad som krävs för att prestera bra resultat på deras lektioner. Vid flera tillfällen fick jag upprepa om och om igen att de skulle själva söka informationen. När jag märkte att de behövde vägledning i sökandet så kunde jag vägleda dem i rätt riktning.
Detta arbete pågick under en ganska begränsad tid så jag är övertygad om att över en längre tidsperiod så kan eleverna utvecklas i ännu större grad med detta arbetssätt i den riktning som samhället kommer att efterfråga i allt större utsträckning.
Det gäller att hitta former för pedagogisk dokumentation som fungerar för alla och det gäller att få alla kolleger att inse att "Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete." (Hillevi Lenz Taguchi). Detta gäller både mellan barnen, pedagoger men även mellan familjen och förskolan.
Hur tar man bäst till vara lusten och nyfikenheten i lärandet? Varför är det ibland lätt att lära och varför går det ibland inte alls?I denna bok av Att fånga lärandet beskriver Christina Wehner Godée hur förskolelärare och lärare kan få nya perspektiv på barns lärandesituation med hjälp pedagogisk dokumentation och olika medier.
Genom att använda kamera, ljudupptagare eller penna och papper kan man som pedagog betrakta situationer utifrån och få nya perspektiv på både andras och sitt eget lärande.
I denna boken tar författaren avstamp i frågorna: Vad är meningsfullt att dokumentera och varför? På vilket sätt kan man använda de olika medierna? Vad kan dokumentationen få för pedagogiska konsekvenser i ett förändringsarbete?
VAD?
Ja, vad är det då som ska dokumenteras? Vad är det man ska lära sig i dagens skola? Christina Wehner-Godée skriver i boken ovan "Observationer och dokumentationer syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap. Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang. Målet är att kunna stödja barn och ungdomar bättre i deras kunskapssökande och ge dem nya utmaningar."
Denna filmen belyser tydligt ett stort problem. Dagens skola behöver förnyas. Detta är nog inget överraskande för dem som befinner sig i skolan eller har insyn i den. Det är en delvis ny värld som dagens ungdomar kommer ut i. Allt går så fort som jag redan varit inne på. I dagens IT-samhälle kan man finna svaren väldigt enkelt på frågor genom ett par knapptryckningar på sin iphone eller liknande mobil som man har i fickan. Alla ungdomar har väldigt nära till en miniräknare då det finns en sådan i mobilen. Det räcker att gå tillbaka till min skoltid ca 25 år för att inse att det har hänt väldigt mycket inom tekniksidan på dessa åren. Har det hänt lika mycket inom skolan? När jag var i mina elevers ålder var det inte att tänka på att alla elever hade en varsin mobil. Skolan hade inte många datorer och de flesta hushåll hade ingen dator. Jag minns att mina föräldrar skaffade mikrovågsugn först på -90-talet. Jag gick ut grundskolan -89. Det går snabbt.....
HUR?
Följande norska klipp över helpdesk är ganska roligt och visar på att det inte alltid är självklart med hur saker och ting fungerar. Jag nämnde förut mikrovågsugnen som vi idag ser som självklar i varje hushåll men som inte alltid varit det. Idag vet varje barn hur mikron fungerar. När de introducerades på marknaden så var det inte alls självklart hur de skulle användas. Jag minns också att det var först runt -95 som det började bli vanligare med mobiler och datorer i var mans hem. Det var svårt för väldigt många hur de skulle skötas och hanteras. Allt var dyrt på den tiden mot idag och de maskinerna var mycket sämre egentligen mot vad som finns idag. Det är bara att inse att när dagens barn i förskolan kommer ut i yrkeslivet så har det hänt väldigt mycket mer på tekniksidan.
Då kan man ju fundera över hur vi ska rusta dagens barn för livet efter skolan? Hur ska vi få skolan komma att utvecklas lika mycket?
VARFÖR?
Ja varför ska vi ägna oss åt pedagogisk dokumentation?
I Christina Wehner-Godées bok kan man läsa om Reggio Emilias filosofi som Loris Malaguzzi formulerade. Hon skriver att filosofin är att:
"det handlar om ett förhållningssätt där man ser till individens inneboende förmågor och rättigheter där värdegrunden är djupt förankrad i ett demokratiskt synsätt. Förhållningssättet handlar om att skapa relationer som bygger på delaktighet" vidare skriver hon att "varje barn betraktas som unikt med oanade möjligheter. De vuxna möter barnen som aktiva, kompetenta och resursrika individer redan från början och utgår från att människor är intellligenta. Människors olikheter har ett värde i sig." Det gäller att utmana barnen så att de faktiskt presterar mer än vad de faktiskt trodde var möjligt. Jag kan avslöja att jag testade med att låta en hel klass lösa några svåra matteuppgifter, det visade sig att alla förstod det. Hade de suttit och räknat själva på traditionellt sätt hade en del aldrig testat dessa "svåra" uppgifter. Nu var det bara dessa svåra som skulle göras och då gick det bra, visserligen i grupp men ändå. Pedagogen måste tänja gränserna och utmana eleverna att våga testa och gå utanför det de vanligtvis gör.
Jag skriver i sidan om den svårfångade reflektionen att det är ett stort och viktigt arbete att få eleverna att inse vad de ska lära sig dvs att få eleverna att reflektera över sitt eget lärande. Ett steg i detta enorma arbete med att få eleverna att inse vad det är de ska lära sig är de sk LPP:er som ska skrivas i varje ämne inför varje moment, termin eller period. Dessa planeringar talar om vilka mål det är man ska jobba med under denna perioden. Dels ingår de mål som Skolverket definierat och dels ingår en konkretisering gjord lokalt på enheten. Denna konkretisering avser att tydliggöra för eleven vad det är som läraren ska kolla av. Det finns även med en uppställning över vad det är läraren kommer att bedöma. Dessa planeringar omarbetas ofta för att täcka in nya erfarenheter som gjorts under tiden. Detta förändringsarbete finner jag stöd i av Taguchis bok. Hon skriver att de är till för att förändras och inte följa slaviskt utan att de är till för lärares och elevers reflektion kring innehållet och målen.
Det är viktigt att läraren ofta och regelbundet återkopplar till eleven om vilka mål som den har nått upp till och vad som krävs för att nå de högre målen. Först är det viktigt att dokumentera vad som sagts och gjorts. Detta är svårt att få tid och möjlighet till inom de äldre åren. Där rusar elever och lärare från en lektion till en annan och man hinner inte alltid stanna upp för att reflektera. Ett problem är också att det inte går att ta lite extra tid om man inte blev färdig med det man tänkt sig utan då väntar snart en ny klass på läraren och en ny lärare väntar på eleverna. Då blir det att stoppa undan det till nästa gång man träffas. Detta är ett litet problem för precis när en grupp kommit igång så tvingas de avbryta för att lektionen är slut. Detta är inget som vi i svensk skola kan göra något åt idag. Det ser så ut, i allafall hos oss. Det är en stor organisation som ska roddas runt.
När det gäller hur så står det ofta också i dessa planeringar hur man ska jobba med detta moment. Det står om det kommer att vara pratiskt arbete eller om det kommer vara prov och om det kommer att vara genomgångar osv. När det gäller hur så kan man också fundera över hur dessa planeringar ska skrivas. Är tanken att alla ska skriva sina egna eller ska man ha samma på hela skolan eller i kommunen? Vi har startat med att jobba ihop oss i ämnena och skriver i varje ämne gemensamma planeringar. Under terminsstarten denna veckan, vecka 2 så har vi fått information om att vi kommer att ha gemensamma konferenser i kommunen med andra skolors lärare med planeringarna som gemensamt tema.
Då kan man ju fundera över varför alla lärare och skolor ska sitta och göra detta stora och tidskrävande arbete. Jag tycker att det är en väligt bra grej. I början förstod jag inte riktigt varför vi skulle lägga ner all denna tid på detta arbete med tanke på att det blir många planeringar för elever och deras vårdnadshavare och att ingen kommer att orka läsa igenom alla. Efter hand som vi har jobbat mer och mer med dessa planeringar så inser jag mer och mer nyttan med dessa. De tydliggör för eleverna på ett bra sätt vad det är de ska kunna. Behöver då alla sitta och göra dessa? Ja, jag tror faktiskt det för att det är så att dokument som någon annan gör blir inte så välkända av oss och vi lärare känner då inte att det är våra dokument. Detta medför att vi kommer att ha svårt att följa dessa planeringar.
Jag har pratat om dessa planeringar som skolverket valt att kalla LPP:er dvs Lokal Pedagogisk Planering. Här ser du den planering vi har använt i år 9 i teknik. Eleverna har fått i uppgift att bygga en framtidsstad. De ska tänka sig en stad som de lever i som nyblivna pensionärer. De har fått de 16 miljökvalitetsmålen som Sveriges riksdag beslutat ska vara uppfyllda 2020 att jobba utifrån. De ska jobba i grupp med att bygga denna staden. De har fått frihet att själva komma fram till om det ska vara lite av en drömvärld eller ej. De ska kunna motivera alla fantastiska lösningar som de kommit fram till. Det viktiga är att de kan underbygga sin teori med fakta som gör att det låter trovärdigt och möjligt.
Efter att ha provat detta arbetssätt och detta arbete kan jag konstatera att städerna blir väldigt olika. Nu efter att ha läst ovanstående två böcker så har jag blivit mer stärkt i min övertygelse om att detta är ett bra arbete och att det inte är fel att städerna blir väldigt olika. Det är ju så att alla grupper är väldigt olika i sina förkunskaper kring detta. 
Nu denna terminen har jag två klasser med detta arbete och jag inser att det är två väldigt olika klasser. Jag känner att detta ska bli oerhört spännande att följa detta arbete under denna terminen. Den ena klassen har alla förutsättningar att klara att resonera och argumentera för sina val och ställningstaganden. De förstår också om det är något som låter helt tokigt. 
Den andra klassen har inte riktigt samma grundkunskaper kring samhället. De har istället fantasi och uppfinningsrikedom och de drömmer och fantiserar. De kommer att ha svårt att motivera sina val och ställningstaganden. De kommer nog att ha många bra idéer. 
Hur ska vi då jobba med detta arbete? Jo vi har både helklasstimmar och halvklasstimmar. På halvklasserna ska de bygga praktiskt på sin stad och på helklasserna ska de skriva på sitt skriftliga arbete. På detta skriftliga ska de motivera allt som staden har och hur allt fungerar i staden. Allt ifrån energiförsörjning till kommunikationer, samhällstjänster och avfall för att nämna något. Eleverna gillar detta arbete och de känner alltid att det engagerar dem mycket och de vill inte gärna sluta. När jag frågade dem varför detta arbete är så kul så sa de att de får rita och färglägga på staden och att de själva kunde välja hur de ville utforma det och att de kände att de hade kommit igång så bra redan. Detta är ett arbete som alltid engagerar dem för att det är något som de gör praktiskt. Det är som Hillevi skriver i boken "handens erfarenhet ger tanken mening" och " att få kunskap via ett eget upptäckande ger barnet en genomlevd mening."
Varför gör vi detta då? I betygskriterierna står det att eleverna ska ha kunskaper om energi och kommunikationer t ex. De ska också ha kunskaper i hur ett samhälle fungerar och är uppbyggt. Vad är då väl bättre än att själva få bygga sin stad. Att själva ställa inför detta arbete kräver inte bara ämneskunskaper och slutledningsförmåga. Det kräver också samarbetsförmåga och risken att tvingas kompromissa om gruppen har olika uppfattningar. Det kräver vidare att man kan motivera sina synpunkter för övriga medlemmar i gruppen.
I Läroplanen i teknik (Läroplan för Grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011)
I syftesdelen till teknikämnet står det att läsa:
"Genom undervisningen i ämnet teknik ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att:
- identifiera och analysera tekniska lösningar utifrån ändamålsenlighet och funktion
- identifiera problem och behov som kan lösas med teknik och utarbeta förslag till lösningar
- använda teknikområdets begrepp och uttrycksformer
- värdera konsekvenser av olika teknikval för individ, samhälle och miljö
- analysera drivkrafter bakom teknikutveckling och hur tekniken har förändrats över tid."
Vi försöker hela tiden tala om för våra elever att det inte är slutprodukten som är det viktiga. Både i detta projektet och i projektet nedan om design så är det väldigt beroende av vilket material som skolan har att bistå med. Eftersom budgeten inte tillåter alltför stora utsvävningar så blir det lite att ta det som finns. Detta kan ibland ses som lite positivt av den anledningen att det blir väldigt synligt att det blir att göra det bästa man kan utav de förutsättningar man får. Det viktiga är processen och inte slutprodukten. Då jag vill se processen och vägen fram så går det lika bra att göra det med dessa enkla medel. Jag ser ju vilka problem eleven ställs inför och hur han/hon löser dem. Jag ser också hur eleven klarar att planera och söka information. Jag försöker låta eleverna skriva loggbok. Där ska de kort skriva ner vad de gjort den lektionen och lite om vad de tänker göra nästa gång. De kan också skriva ner om det dykt upp något problem som de måste ta reda på svaret på till nästa gång. I denna loggbok kan de skriva ner hela processen och efter hand gå tillbaka och kolla vad de gjort och hur det gick. De kan också minnas de problem de hade och att de faktiskt löste det den gången och att de lärde sig något av det.
Design
Ett annat arbete som vi brukar låta eleverna jobba med är design. Eleverna ska då designa någon pryl. De kan antingen välja att "uppfinna" en ny produkt eller designa om en befintlig. Detta är ett arbete som de jobbar enskilt med. 
Detta är också en bra uppgift då de själva kan utgå ifrån sin egen kunskap och var de befinner sig i sina kunskaper. Här har eleverna stor möjlighet och frihet att själva utforma sitt arbete och välja material att designa i samt vad de inriktar sitt skriftliga arbete på.Dessa arbetsområden som vi har testat nu under några år håller ganska bra för denna förändring som sker nu med den nya läroplanen. Det är dock så att det ställs krav på digital användning , vilket det inte gjorts innan. Detaljer i utformningen måste förändras. Detta förändringsarbete är igång på enheten. Detta är ett ämne som jag känner att det fungerar ganska bra att låta eleverna skapa och göra praktiskt med många sinnen och metoder.
Textilslöjden
När eleverna börjar årskurs 7 hos oss får de som första projekt ta itu med att göra ett lapptäcke. Detta gör de tillsammans i en grupp om 3-4 personer i varje grupp. Detta gör de av flera anledningar. En är att eleverna kommer från olika skolor till oss och de känner därför inte varandra i klassen. Genom detta grupparbete får de diskutera med en ny bekantskap och lära känna den personen lite lättare. 
De får också bekanta sig med symaskinen om de inte sytt på en sådan maskin innan. Detta täcke skickar vi sedan till barnhemmet i Sydafrika som vi varje år skickar bidrag till via Erikshjälpen. Täckena skickas till små barn därnere och till deras familj. Våra elever är alltid så engagerade i detta och ibland sätter de dit napp eller nalle eller annan dekoration till de små barnen.
I slöjden lär de sig också genast att skriva loggbok över vad de gjort denna lektionen och vad de ska göra härnäst. De kan också skriva om något gick väldigt fel. När jag läste boken om att fånga lärandet så kände jag igen beskrivningarna om att eleverna skrev loggbok. Detta tror jag är ett väldigt bra sätt för att få eleverna att reflektera över vad de gjort och i efterhand kunna gå tillbaka och se hur det gick eller vad de gjorde. 
En sak som skulle kunna förbättras med detta, och det gäller egentligen i alla ämnen vore att läraren har tid att gå in och kommentera i elevernas loggböcker för att synliggöra lärandet. I slöjden såväl som i de andra ämnena har man ofta en utvärdering. Detta för att eleven får tänka till över vad som gick bra och vad som eventuellt gick mindre bra. Eleven får också möjlighet att reflektera över sitt lärande och om man fått den hjälp man önskat. 
På sikt tänker jag mig att man tar en sådan kort utvärdering in i webcameran lite då och då. Det ska inte vara i slutet av ett projekt utan lite mitt i. Detta för att man ska kunna utvärdera vilka förändringar man behöver göra för att nå ännu högre måluppfyllelse.Det är viktigt att det fortfarande finns chans att prestera bättre på det momentet så att eleverna känner att det är meningsfullt.
Hur ska man då dokumentera?
Ja i tekniken så bygger de en stad. Bara staden i sig blir ju en produkt som är bestående tills dess att den rivs eller slängs. Vi brukar varje vår visa upp städerna i en utställning på en kväll för föräldrar, syskon och övriga intresserade släktingar och vänner. Jag märker när jag går runt och lyssnar på diskussionerna i grupperna att det är många bra samtal som förs. Dessa skulle man ju vilja dokumentera. Det är emellertid svårt att få detta att fungera. Detta för att det är flera grupper igång samtidigt och min tid ska räcka till alla grupper. Jag kan inte bli fast i en grupp. Förr om åren märkte jag att eleverna blev lite blyga och fundersamma om jag kom och ställde mig bredvid dem när de diskuterade. Min upplevelse då var att de var rädda för att säga fel. De var rädda om betygen helt enkelt. Jag tycker inte att det verkar vara ett problem idag. Jag har lagt märke till att jag kan stå ganska länge bredvid en grupp och lyssna in vilka diskussioner de har. Jag kan också föra anteckningar om hur diskussionerna går och vem som visar bra kunskaper. Ett problem som jag ser det idag är att dessa elever har väldigt begränsad tillgång till datorer så informationssökningen blir lite torftig. I framtiden när alla elever har varsin dator tänker jag mig att det blir enklare att snabbt gå ut på internet och hitta hur saker och ting fungerar i samhället som vi lever i.
Idag kan vi enkelt fotografera de alster eller de praktiska modeller som eleverna gör. Detta ger emellertid inte så mycket tillbaka till varken elev eller lärare.
Denna dokumentation kan möjligen tjäna sitt syfte för lärarens egen utvärdering av sina metoder för undervisning och tillvägagångssätt. Det är av yttersta vikt att varje lärare själv utvärderar sin undervisning och sina lektioner. Det är även viktigt att eleverna får tycka till kring lektionerna och deras innehåll samt om vissa frågor kring lärarens utövning. Efter ett arbetsområde bör läraren plocka fram vad som är bra med detta arbete och fundera över hur detta arbete kan utvecklas till nästföljande år eller tillfälle. Det gäller att pedagogen själv vågar förändra och tänka i nya banor - att våga kasta sig ut i en okänd värld och våga utforska nya former för arbete. Det gäller att man som pedagog inte direkt ger eleverna svar på direkta frågor utan att man först försöker få eleven att tänka ett steg till. Ofta kan de då komma med många bra tankar om de inte direkt får veta vad läraren tror eller tycker eller vet. Det är viktigt att varje elev stimuleras i sitt eget reflektionsarbete för att nå nya erfarenheter och kunskaper eller insikter.
Bilden visar bra hur pedagogen ska tänka i bedömningsarbetet. Under terminen ska man bedöma formativt och i slutet av teminen ska man bedöma summativt dvs summera allt eleven presterat. Den formativa bedömningen handlar om att man som lärare talar om för eleven vad som är bra med det de presterat och vad som kan bli bättre till nästa gång. Alla elever har både bra saker och saker att förbättra. En bedömning utan utvecklingsområden leder ju inte eleven framåt i sin kunskapsinhämtning. Det kan och bör vara flera formativa bedömningar under en termin. Det är ju också många olika mål som ska bedömas. Svensk skola behöver gå ifrån poängsättandet som man ägnar sig åt i skolan. Dessa poäng leder inte kunskaperna framåt för hur ska en elev utvecklas av att man får reda på att man t ex hade 30 poäng av 44 möjliga? Jag har själv testat att ha matteprov utan poäng och jag har funnit det mycket lyckat. Jag slapp också gapandet i klassen där eleverna genast skulle fråga varandra hur många poäng de hade. Det blev allmänt lugnare vid tillbakalämnandet av provet. Jag kände också att eleverna bättre förstod vad de inte hade kunnat och vad de hade gjort bra och ska fortsätta att göra. Denna formativa bedömning tar lite längre tid att rätta men förhoppningsvis blir det enklare och snabbare efter ett tag då man lär sig vilka ord eller begrepp man lämpligen kan eller bör använda för att båda parter ska förstå vad man menar. Nu gäller det bara att övertyga resten av kollegerna att detta är bra metoder som är värda att satsa på....... :-)Taguchi har tänkvärda slutord i boken:
"Man måste ge barnen rätten att vara huvudrollsinnehavare i sitt eget livsöde" .
Litteraturlista:
- Att fånga lärandet, Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier av Christina Wehner-Godée
- Varför pedagogisk dokumentation av Hillevi Lenz Taguchi
- Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Skolverket
