Vem är jag?
..... Jo, jag är en kvinna på 38 år som ursprungligen kommer från Öland. Hösten -93 påbörjade jag min utbildning till lärare i växjö. Jag var färdig till jul -97. Vårterminen -00 påbörjade jag min anställning på Kvarnbyskolan i Mölndal. Jag jobbar som ma/no/tk lärare i årskurserna 7-9. Dessförinnan hade jag jobbat 2 år i Blekinge.
Mitt IT intresse har växt fram, när jag var yngre var jag inte speciellt duktig på IT och förresten vem var det? Kompisdatorerna på 80 talet var ju inte mycket att hurra för... Jag hade lärare som inte förstod mycket om dem. De var mest rädda för att vi skulle trycka något fel för då tog det resten av lektionen att starta om dem....
När jag gick i grundskolan så var inte mobiler något man hade med sig, man hade inte ofta någon alls ens. Hur gick det? Hur klarade vi oss? Undrar man ju idag kanske och framför allt undrar våra elever detta? De flesta elever kan inte tänka sig att gå till skolan utan mobilen och troligen inte ens lägga sig utan att mobilen ligger bredvid sängen....
Det är en ny tid.....och den har fört med sig ett behov av att någon behöver hjälpa kolleger med att använda datorerna och att sköta om det som går sönder osv.... Detta har gjort att jag under senare år har jag fått mer och mer IT- tid i min tjänst. I början var det någon timme i veckan men sedan har det blivit mer, behovet har helt enkelt växt.
Min IT bana på Kvarnbyskolan började med att jag blev Fronterguide och därefter har jag glidit in allt mer på IT och IKT. Detta är områden som jag känner intresserar mig och jag tycker att det är kul utmaningar och jag lär mig hela tiden nya saker. Jag har varit involverad i vårt trådlösa nätverk som vi precis fått till Kvarnby och även nu utrullnigen av alla nya elevdatorer och personaldatorer.
Nu kommer en ny tid då alla elever kommer att ha sin egen dator, sitt eget digitala verktyg och vi måste nu hoppa på tåget och förändra svensk skola. Detta ställer krav på oss pedagoger att hänga med i denna förändring. Vi kan inte köra på i samma spår som vi gjort tidigare och det går heller inte att bara byta papper och penna mot en dator utan det krävs ett annat innehåll.
Svensk skola står inför en stor förändring och det är en, tycker jag, spännande förändring vi har framför oss. Det viktiga är att man vill och att man försöker och att man är öppen mot eleverna och kan erkänna att man är inte bäst på datorerna och hur de ska skötas men man är fortfarande pedagog och det är detta man är utbildad på och kan.
Förr!
Industrisamhället, den värld som var det var just det att den VAR, den har passerat och en ny tid står för dörren. Denna nya värld kommer att ställa nya krav på den nya generation som kommer att komma ut i yrkeslivet om säg 10 år. Det är nya kunskaper dessa ungdomar kommer att behöva besitta. Jag känner att företag och yrkeslivet frågar efter ungdomar som har kunskaper i att både kunna skriva dokument, göra presentationer, kunna göra olika slags filmer och ljudinspelningar m.m.m.m. Detta är saker som skolan behöver ta sig an och ge våra ungdomar en inblick i. Vi pedagoger behöver också få eleverna att inse att det finns mycket på internet och att man ska ha de kritiska glasögonen på sig när man letar efter saker på nätet. Källkritik kommer att spela en viktig roll i framtiden det är jag helt övertygad om.
Jag anser att det gäller att hitta nya undervisningsformer i det dagliga arbetet. Fokus i klassrummet ska vara kursplanemålen och hur man hjälper eleverna att på bästa sätt nå dessa målen som Skolverket satt upp i respektive ämne.
Jag vill vara en bidragande del till att våra ungdomar i framtiden kan tänka tillbaka på sin skoltid med glädje och stolthet och att de kan känna att det var en spännande period i deras liv. Jag vill att se ska känna att skolan förberedde dem för den världen som de mötte när de var färdiga....
Vad kommer då framtiden kräva av dagens ungdomar?
Jo, genom att man låter dem använda datorn som ett pedagogiskt hjälpmedel så tror jag att man förbereder ungdomarna bättre för världen som de kommer att möta efter det att de gått ut de olika skolformerna. Jag ser det som ett av våra uppdrag, en väldigt stor del av det, att förbereda våra ungdomar för livet efter skoltiden.
Detta är den jag är...eller har blivit...
Många saker har präglat mig. Jag växte upp på landet i en familj utan studievana. Att plugga var något man gjorde så länge man var tvungen. Det fanns ingen tradition av några fördjupade studier utöver grundskolan. Jag kände direkt efter gymnasiestudierna att jag ville läsa vidare. Detta för att arbetsmarknaden var sådan redan på den tiden att det fanns inga jobb och min största fasa var att inte ha något att göra. .....så det blev högskolan i Växjö.
Ett intresse som jag utvecklade under högskoletiden var att jag var en del i studentradion under studentkåren i Växjö. Studentradion sände under närradion så jag var med i styrelsen för närradion en period. Under hela studietiden var jag en av dem som talade i etern. Jag satt oftast bakom mikrofonen, men klarade även att sköta mixerbordet. Det var många timmar jag lade i de lokalerna. Vi klippte även ljudband på den tiden med tejp......innan datorredigeringen slog igenom...
Ett annat mycket stort intresse jag har är handarbete. Jag gillar att sticka så jag stickar ganska mycket tjocka tröjor till mina söner som de är så stolta och glada över. Jag gillar även att brodera handarbete. Jag gick en textillinje på gymnasiet de första åren så lite utbildning har jag inom området men annars har jag provat mig fram och lärt mig själv.....
En egenskap som jag har är en väldig envishet, har jag insett med åren....positivt eller negativt? Ja det kan ju variera.....jag tror att min envishet har hjälpt mig i många lägen...bestämmer jag mig för något så genomför jag det....
Jag tycker också att det är väldigt viktigt med rättvisa i alla former. Att alla ska bli väl och rättvist behandlade.
Detta är vem jag är...inser nu att det blev ganska långt....hade ingen aning om att det fanns så mycket att säga om vem jag är och vad jag står för och vad jag tycker och tänker.....men jag tycker att jag ändå lyckats rätt bra i livet även om jag nog inte hade de bästa förutsättningarna från början...men som sagt envisheten är nog till hjälp.....detta är också något som jag vill få våra ungdomar att tro, att alla kan om man bara vill men det kan vara en lite jobbigare väg för en del men DET GÅR.
Fånga dagen och se till att göra något bra varje dag...Have fun and smile!!!!!
