Jag tycker att det finns många tänkvärda saker i boken. Mycket av innehållet väcker en del tankar och funderingar.
Först kan man ju fundera över vilken betydelse ordet reflektera har? Enligt NE så betyder reflektion
noggrann (och djup) eftertanke, spontan tanke eller slutsats.
Nu över till boken som allt handlar om på denna fliken....
Detta kapitel vill enligt förordet inleda en diskussion kring metoder för reflektion. Danslärarens berättelse ger exempel på hur reflektion kan ske....I kapitlet funderar man ju då på vad kan vara syftet med detta kapitel för mig i min verksamhet i mitt yrke. Ett syfte verkar vara att öka kunskapen kring bildspråkets användning i dagens samhälle. Ett syfte verkar vara att öka förmågan att förstå och använda bilder i sin egen yrkesverksamhet. Detta fick mig att fundera över hur bilder kan användas på de äldre skolåldrarna då jag undervisar i år 7-9. Efter ett tags funderande så inser jag att bilder kan och bör användas i alla åldrar. Bilder är ett utmärkt sätt för minnet. Det är ju så att det man ser det kommer man lättare ihåg.
Efter kapitel 1 följer kapitel 2 iallafall i de allra flesta böcker och så även i denna. Efter denna dansberättelse så funderade jag verkligen på vad nästa kapitel skulle handla om som är döpt till Forumspel. Detta kapitel handlar om dramatisering. Kapitlet inleder med en dramatisering med att chefen går in i spelet och spelar assistent. Då ser hon ganska snabbt vad problemet består i. På detta sätt får hon en förståelse för hur hennes anställda har det och vad de kan vara missnöjda med. Därefter berättas det om att alla sitter i en ring och alla deltagare får komma med en replik till lösning på problemet. Syftet med detta är att det med denna metod blir svårt att hålla kvar i gammalt tänk. Det berättas också om rollspel där man går in och byter ut en spelare i taget. När bytet är gjort diskuteras en lösning fram och därefter byter man tillbaka och spelet kan fortsätta. När nästa problem dyker upp byter man en spelare igen och en lösning diskuteras fram och sedan byter man tillbaka igen. Det påpekas att det är viktigt att alla deltagare får möjlighet att komma igång i gruppen så att alla kan och vågar gå in och kommentera. Det berättas att med dessa metoder så kommer det upp så många förslag till hur saker kan lösas så det blir svårt att hålla kvar i gamla mönster. Det sägs också att spelets mål är inte att finna den optimala lösningen utan det påpekas att det inte finns något rätt eller fel. Det gäller med andra ord att se och upptäcka att det finns många andra sätt att lösa problem på.
Detta kapitel tyckte jag väckte en hel del funderingar kring hur det är och förhåller sig på min arbetslats. Jag tycker att vi är en skola med väldigt bra elever och vi lyckas väldigt bra i måluppfyllelsen på våra elever. Jag har dock på senare tid börjat fundera kring detta. Vi är ju en skola med djupt rotade metoder och traditioner. Inget ont i det kan ju många tycka men jag börjar fundera om det inte är så att den nya läroplanen kräver en viss förändring i arbetssätt och metoder. Jag har redan tidigare berättat om Mölndal Stads satsning på datorer till eleverna. Borde det då inte vara så att dessa ska användas så mycket som det bara går? Om man tar ett ämne som matematik så borde ju målet vara att få alla elever intresserade av problemlösning och matematik. I dagens läge tror jag mig veta att de flesta lärare på min skola använder boken i väldigt stor utsträckning. Å visst i höstas när vi startade hade vi inga datorer men nu har vi det och borde det då inte bli så att vi nu till vårterminen börjar fundera ett steg till och kanske vågar överge denna lärobok iallafall ibland? Är då forumspel något för oss? Ja jag vet inte. Vi behöver nog ha tid på oss för att hitta nya undervisningstips och idéer kring hur undervisning kan bedrivas utan att ha läroboken som stöd hela tiden.
Jag deltar även i ett Forskningsprojekt i samarbete med Göteborgs universitet inom ämnet matematik för att jag känner att matematiken behöver förändras och det nu. En svår nöt blir att få med alla i vår lärargrupp i denna förnyelse som jag tror är nödvändig.
Kapitel 3 Studentröster - ja vad kan det tänkas handla om som vi kan ha användning av i vårt yrkesliv och i vår vardag?Detta kapitel ska visa på studenternas uppfattningar om reflektion. Det finns två syften. Det ena är att förstå studenternas tänkande. Vilket anses krävas om man ska förstå hur studenter och andra utvecklas. Det andra är att synliggöra reflektionsdiskussionens problem. Detta menas vad som behövs för att det ska bli en diskussion som bidrar till utveckling.
Vad tar då kapitlet upp? Jo, först problematiserar de reflektion. Först frågar de studenterna vad de lägger in i att bearbeta. De tar upp att det är viktigt att låta informationen passera ens egna filter så att man kan koppla ihop det med tidigare erfarenheter och kunskaper. De anger vikten av att vända på problemet och fundera över hur man löste uppgiften förut och fundera över om man har förvärvat någon ny kunskap som gör att jag ser det på något annat/nytt sätt nu.
Studenternas förklaringar kan sammanfattas i fem saker:
* att ta in information
* att se från olika håll
* ange syfte och mål
* att relatera till eget syfte
* att koppla samman olika erfarenheter
Frågan är sedan HUR går detta sedan till? Sorterar de eller lägger de pussel med sina olika bitar? De har alla olika sätt att göra det. Det gäller att se likheter.
Kapitlet vill framhäva att varje professionalitet kräver sina metoder. I de utbildningar som granskats saknas dessa metoder som behöver tillföras för att studenterna ska kunna reflektera.
Just nu funderar jag då på om våra elever har dessa metoder för att kunna reflektera eller inte. Om de inte har det så är frågan hur vi ska kunna utrusta dem med dem så att de lär sig att reflektera. Om det nu är så att de kan tillgodogöra sig dessa kunskaper i deras förhållandevis ringa ålder.
Ska bli intressant att se vilka metoder som förespråkas längre fram och om det är olika metoder för olika åldrar.
En annan intressant aspekt är om vi pedagoger besitter dessa metoder till fullo. Ja detta var ett lite besvärligt kapitel tyckte jag allt. Det gav inga svar egentligen utan mest funderingar och tankar och beskrivningar.
Återstår att se om nästa kapitel ger mer matnyttig information....även om det vid första genomläsningen också kändes lite tungt innehåll.
Kapitel 4 Reflektionsteorier. Kapitlets rubrik antyder ju även detta kapitels tyngd. Detta klassas som ett teorikapitel. Detta kapitel granskar de olika reflektionsteorierna och vi kan utveckla vår egen reflektionsteori. Detta kapitel behandlar skillnaden mellan slutna och öppna teorier. De slutna ger oss en viss förståelse - de har ett innehåll. De öppna avser mera teorier som ger metoder för att granska världen och utöka förståelsen. Dessa teorier går detta kapitel in djupare på.Ibland har jag haft elever som trott att de ska få ett väldigt högt betyg i år 8 av den anledningen att de har haft väldigt höga betyg på alla prov som de haft och så har de blivit väldigt besvikna över betyget. Det har då varit så att alla mål inte har testats under proven utan en del har bedömts på lektionerna eller på annat sätt. Vi stångas ju hela tiden med att försöka lära eleverna att reflektera över vad de lärt sig och vad de mer behöver utveckla för kunskaper. Vi ställer oss ofta frågan vad det är som gör att eleverna alltid är lika förundrade över sitt första betyg. Då kan man ju fundera över om det skett någon förändring under de senaste åren efter att regeringen bestämde att eleverna skulle få omdömen från det att de startade i förskola och skola.
Anledningen till att mina funderingar går åt det hållet är för att kapitlet tar upp att för att kunna reflektera är det viktigt att kunna referera till något. Det tolkar jag som att det menas att man ska refera till något man känner till och vet eller kan. Då funderar man ju på om det har gett något resultat att de nya elever som kommer upp till oss redan har fått omdömen tidigare år i skolan? Ett problem jag har med att kunna göra en sådan här jämförelse är att jag just nu har en år 9 klass så det är länge sedan de var nya hos oss och mina kolleger har inte uttalat något specifikt med att det skulle skett någon sådan förändring i insikten hos våra elever. Det ska bli intressant och se nästa år om jag kan se någon förändring med den nya klass jag då kommer att ha om de bättre kan reflektera över sina kunskaper och att de inte blir så förvånade över det betyg de får.
Ser jag till mina egna barn som är 10 och 8 år så tycker jag mig se att de har ganska god insikt i vilka starka och svaga sidor de har och de vet vad de måste träna mera på och vad de har lätt för.
Vårt mål måste ju vara att få eleverna att förstå vad de är de ska lära sig.
En metod för att få eleverna att träna reflektion är att låta dem göra laborationsrapporter inom no- undervisningen. I denna rapport ska de:
- Skriva hypotes dvs skriva upp en frågeformulering som de ska undersöka
- Tala om vilken utrustning de behöver
- Tala om hur de genomförde laborationen.
- Tala om vilka resultat de fick
- Utvärdera sitt resultat och försöka hitta orsaker till varför det kanske inte blev som det borde blivit enligt teorin.
- Eventuellt kan de formulera en ny fråga som de kan undersöka nästa gång.
Kapitel 5 kommer nu och det handlar om att begreppet reflektera finns i styrdokumenten. Ordet finns på många ställen i styrdokumenten och det betonas att det både är elever och lärare som ska reflektera. Eleverna ska reflektera för att bli fungerande samhällsmedborgare i framtiden och lärare ska reflektera över sitt arbete och över vilka krav på kunskaper och kompetenser som det är meningen att han/hon ska lära ut till sina elever. Läraren ska också reflektera över sin utbildning och vid behov vara beredd att komplettera sin utbildning för att mer möta de krav som ställs på lärarens kunskaper för att förbereda eleverna för det framtida samhället.Lite bakgrund...
Att den gamla läroplanen aldrig riktigt blev implementerad kan jag inte annat än instämma med...
Jag gick på lärarutbildningen då Lpo94 startade och vi jobbade en del med den och hur det skulle bedömas men nu med facit i handen så vart det alldeles för lite... När vi hade praktik var ju tanken att mycket av läroplanens användning skulle läras ut på praktikskolan. Jag känner nu så här efteråt att osäkerheten var stor ute på skolorna hur den skulle tillämpas...Detta innebar att man inte blev tillräckligt rustad i detta svåra arbete när man väl fick sin examen. Detta med bedömning och betygskriterier har fått växa fram med erfarenhet och mer kunskaper på sin egen arbetsplats och i diskussioner med kolleger i olika forum....
Jag har också förstått av dem som var yrkesverksamma -94 och därefter att det aldrig gavs tid och möjlighet att arbeta igenom implementeringen på skolorna. Lärarna fick aldrig tid att diskutera ihop sig kring den nya läroplanen som då skulle börjas användas.
Nog om det gamla...nu blickar vi framåt och jag tycker att vi på min enhet har fått gott om tid för att diskutera ihop oss kring denna nya läroplanen. Vi har haft många diskussioner kring skriftliga omdömen och matriser. Vår chef har betonat processen och att det är viktigt att vi äger dem dvs att vi är bekväma med att tillämpa dem. Vi ser behovet av att vi verkligen jobbar igenom allt och vet hur vi ska bedöma våra elever.
Att reflektion är viktigt för elever och lärare råder ingen tvekan om.... Vi lärare måste reflektera kring vad det är vi vill förmedla och lära ut till våra elever och eleverna behöver få möjlighet att reflektera kring det de lär sig och hur de ska använda sina kunskaper.
Kunskapen har förändrats och om man ser till vad de ska lära sig så har utvecklingen gått mot att det nu inte bara gäller att kunna lära in och "rapa" upp kunskapen...för att bli godkänd. Nu med den nya läroplanen krävs det att man på alla nivåer kan reflektera och argumentera men att man däremot kan göra det på en grundläggande nivå eller på en allt djupare nivå....det är numera i princip samma mål men att det är skillnad i djupet....
Jag fortsatte att läsa och kom då till kapitel 6. Detta kapitel var intressant och igenkänningsfaktorn var hög. Det handlade om Anna Lindh och om mordet på henne. Kapitlet speglade medias bevakning dagarna runt mordet. Jag tyckte att det var intressant och ganska lättläst men jag förstod dock inte vad det hade i denna boken att göra när jag läste. Jag tänkte dock som så att någon anknytning eller syfte måste det ju finnas annars skulle ju inte detta kapitel finnas i boken. Jag funderade därför en runda till och efter vårt seminarium så blir jag mer och mer övertygad över att det faktiskt finns ett syfte med att detta kapitel finns med och att de vill att vi verkligen ska reflektera till varför det finns med. Att vi ska tänka kritiskt och få igång huvudena på oss. Jag tolkar det som att de vill visa vilken enorm makt media hade i denna händelse. Det var deras vinklingar och artiklar som bestämde vilken syn vi fick på mördaren. De hade det i sina händer. Ser man då till vad vi kan ha för nytta av detta i vår verklighet så ser jag det som så att vi börjar mer och mer att göra filmer och bildproduktioner med våra elever och då är det viktigt att vi förstår att vi kan vrida till förståelsen genom att spegla det på ett visst sätt. Vi måste förstå att det syfte vi har med bilden kanske inte tolkas så av mottagarna. I artiklarna kring Anna Lindh så speglade media det så att vi bara ville se det negativa kring denna hemska gärning av mördaren. På seminariet diskuterade vi andra sidan nämligen mördarens försvarsadvokat. Detta är ju en person som måste se bortom dessa artiklar i media och se personen bakom gärningen. Vad var det som gjorde att han gjorde det han gjorde? Försvarsadvokaten måste lära känna personen bakom gärningen. Ett syfte med detta kapitel torde ju då vara att få oss att inse att det alltid finns minst två sidor bakom en händelse, bild eller film.På vårt seminarium berättade en att under en föreläsning så hade föreläsaren pratat om vassa föremål men aldrig sagt ordet nål. Trots detta så hade åhörarna tolkat det så och till och med noterat detta ordet. Det är ganska intressant att man tolkar in saker som inte sägs helt efter egen bakgrund och förståelse. Detta är viktigt att känna till, tycker jag så att man säger "rätt" saker under lektionerna så att eleverna får rätt bild av det man vill ha sagt eller vill berätta.
Kapitel 7 heter Bild och bearbetning. Detta kapitel följer ju logiskt på förra kapitlet. De hänger ju lite ihop. Detta kapitel tar upp bilden och syftet med den. Vad är det man vill visa? Kapitlet visar på att beroende på hur man placerar föremålen i relation till varandra så visar man olika saker. I år 7 gör vi filmer i projektet skapande skola och då är det ju viktigt att vi kan förmedla till eleverna att det är viktigt att det vet att de kan få olika effekter beroende på hur de placerar föremålen som ska vara med på bilden.Vi diskuterade på vårt seminarium att pedagogerna på förskolan ofta sätter upp bilder i sina lokaler. De berättade att föräldrarna vill se sina barn i bilderna men att pedagogerna ofta har tagit bilderna i ett annat syfte. De berättade att de ofta tar bilderna för att visa på ett lärande som sker hos barnen. Vill man visa lärandet så är det inte viktigt att visa barnens ansikten och då kommer man också ifrån behovet av tillstånd för att visa bilden. Då vill man visa vad de har lärt sig och det viktiga är inte att allt blivit helt rätt utan att visa att detta lärde de sig och att alla fick prova. Ett problem som vi diskuterade i detta sammanhang är att ett barn som egentligen inte är med i lärandet kan tolkas vara med i bilden beroende på hur man placerar barnen i bilden. Detta är ju viktigt att tänka på i alla sammanhang att bilden verkligen visar det man vill säga med den.
Kapitel 8 kommer nu och det heter Reflektionens rum. I början till detta kapitel står det att reflektionen behöver utrymme. Att den behöver någonstans att vara och att det krävs tid. Frågan som ställs är om det går att konstruera sådana rum? Då är ju nästa fråga vad det är för rum som måste byggas eller tänkas? Det står att där reflektionen ska äga rum måste reflektionen äga rummet. Det som här slår mig starkast är tiden. Att det behövs tid för reflektion men då är ju den stora frågan när har vid denna tiden eller var hittar vi den? Idag har vi ingen tid över för att reflektera. Dagarna är fyllda med så mycket annat. Vad är det som vi ska kunna ta bort för att få tid för reflektion?Vi märker ju mer och mer att eleverna är experter på att göra flera saker samtidigt. Sanningshalten i skämten om att kvinnor är bättre än män på att göra flera saker samtidigt lämnar jag därhän men att det är bra och viktigt att kunna ha flera bollar i luften samtidigt blir viktigare och viktigare i den tid som är. Ett problem i detta är ju naturligtvis att det är svårt att mentalt vara närvarande i flera saker samtidigt i klassrummet eller i barngruppen. Vi märker ibland att det är flera elever som behöver hjälp samtidigt i klassrummet och det är svårt att då dela sig och vara hos två elever samtidigt om det inte slumpar sig att de sitter nära varandra och behöver hjälp med samma sak. I en barngrupp eller i en verksamhet där eleverna är rörliga och på flera platser samtidigt är det svårt för att inte säga omöjligt att ha koll på vad som sker på alla platser hela tiden. Ett problem som vi har är att en del lärare använder datasalen och då är kraven att man inte får lämna dem själva i den salen pga att de då förstör. Ibland finns det då elever som inte behöver datorerna utan hellre vill sitta kvar i klassrummet och jobba i tystnad eller att läraren behöver hämta ett lösblad nere i arbetsrummet. Detta är problem som förhoppningsvis blir mindre efter hand som att eleverna får egna datorer och att man mer och mer kan sitta i klassrummet allihopa och jobba.
Detta med att göra flera saker samtidigt märker jag på min son. Han spelar dataspel samtidigt som han skypar och eleverna gör likadant. De jobbar med sina uppgifter samtidigt som de har skype och facebook uppe. De lyssnar dessutom på musik i sina hörlurar.
Vi diskuterade på seminariet att det är viktigt att ha reflektionstid varje dag. Att man ska fundera över vad som händer under dagen och skriva ner vad som hänt och att man sedan kan gå tillbaka och återknyta till vad som gick bra och varför eller vad som inte gick bra och analysera vad det kunde bero på att det inte blev så bra.
Nu över till kapitel 9. Detta kapitel heter Gör mig till bild. Det handlar om två pedagoger som med bildens hjälp vi se sig själv i en ny situation. Det handlar om Nina som vill se sig själv i slöja framför en mur. Hon vill se på det utanför sig själv. Hon kände att det inte bara räckte att se på sig själv i en spegel utan hon ville betrakta sig själv på en bild. Kapitlet handlar också om Karolina som vill se sig själv när hon cyklar. Vad vill de då att vi ska få ut av detta kapitel? Varför finns detta kapitlet i boken? Ja förskolepedagogerna berättade på seminariet att de små barnen gillar ofta att bli fotograferade i olika situationer. De tänker på olika sätt när de ser sig själva i de olika situationerna. Hur kan vi då använda det i vår vardag. Det är bra att filma och att dokumentera sig själv för att se hur man reagerade i en viss situation. Hur hanterade man en viss situation? Hur kan man hantera den svåra eller besvärliga klassen på ett bättre sätt? Hur kan detta då ske? Ja man skulle kanske kunna be en kollega komma in och filma läraren under en lektion och sedan titta på filmen och se hur man agerade i de situationer som uppstod. Det viktiga är då att det är en kollega som man känner sig bekväm med.
Kapitel 10 följer på kapitel 9. Det heter Narration och reflektion. Detta var ett stökigt kapitel tyckte jag. Det var kanske för att det var slutet av boken och det var mycket funderingar som snurrade i huvudet. Det var mycket som jag funderade över och varför vi skulle läsa detta? Jag tolkade det som att det handlade om vikten av att berätta saker i rätt ordning. Detta för att vi ska kunna begrunda det som skett. Att vi igen ska kunna knyta an till erfarenheten som vi har med oss och det som vi varit med om och erfarit. Allt vi är med om i livet ger ju oss en ovärderlig erfarenhet vare sig den är positiv eller negativ. Det kan ju då vara positivt om man kan använda denna erfarenhet till att förstå nya saker.
Kapitel 11 och 12 heter Bearbetning genom bildsamtal och Metod och reflektion. På seminariet klassade vi dessa kapitel som att de knyter ihop boken.Kapitel 11 presenterar de teorier, metoder och tankar för hur vi kan närma oss en bild, en text eller en berättelse. Semiotik, läran om betydelser och tecken, de skiljer mellan två betydelsenivåer. Från denna indelning kan vi strukturera samtalet i två faser varvid vi metodiskt håller isär de båda samverkande nivåerna. Det första som görs är en beskrivning av bilden. Denna följs sedan av ett mera öppet reflekterande betraktande eller en tolkning av den.
Den första fasen kallas denotationen medan den andra kallas den konnotativa. Konnotation betyder medbetydelse, medbeteckning eller antydning. I denna fasen ska det som vi som grupp associerar till, alltså det som vi konnoterar, dras fram, tydliggöras och reflekteras i ett vidare samtal.
Kapitlet återknyter till en del bilder som behandlats tidigare och diskuterar om dem enligt semiotikens faser.
Kapitel 12 klassas som ett metodkapitel där författaren försöker konkretisera sina tankar och teorier. Avsikten med detta sägs vara att det ska bli en vägledning till metod för den som vill utveckla sin reflektion.
När jag kom till dessa kapitel var jag nog ganska seg i bollen för jag kände inte att dessa kapitel gav mig någon djupare behållning. Jag funderade återigen kring vad det var vi skulle få ut av dessa kapitel. Jag funderade också kring hur jag skulle ha användning av detta i mitt yrke. Jag kunde inte komma på något vettigt svar kring detta. På seminariet hade vi också svårt att klämma fram något som vi fick ut av dessa två kapitel så jag känner att jag får nöja mig där.
Detta är en bok som jag trots att den var seg och svårläst kände att den iallafall gav mig lite tankeverksamhet. Jag kände att det var en bra bok för att få igång tankarna på oss. Jag kände att boken måste ju vara vald så att den ska ge oss matnyttig information då vi alla som läser kusen samtidigt jobbar med barn och ungdomar varje dag. Även om vissa kapitel var svåra och s k teorikapitel som var svåra att återkoppla till så har de ändå gjort att man kan knyta ihop sakerna som snurrar i knoppen....
